08 juni, 2008

Capoeira, Linné och Hårbestyr


Idag avslutades Capoeirafestivalen Fyrishov, och Samuel fick sitt första bälte efter en termins träning. Grannbarnen var också med i uppvisningen, liksom stora kusinen Kim. Familj och vänner satt samlade på läktarna för att beundra deltagarnas färdigheter. Capoeira är en afro-brasiliansk sport som kombinerar kamp, dans och musik. Att uppnå en inre balans är också fundamentalt. Dessutom främjar man en sund livsstil och kulturella utbyten mellan människor och nationaliteter. Bara positivt med andra ord!

Att det är estetiskt tilltalande att titta på gör det ju inte sämre. Det upptäckte även Lisa som planerar att börja i småbarnsgruppen i höst. ”Men då vill jag ha ett rosa bälte förstås.” tillade hon sen. Vi får väl se hur det blir med det… Mateo blev också lockad att börja igen efter ett uppehåll den här terminen. Så åtminstone halva familjen kommer förhoppningsvis att ha en aktiv höst! Min egen träning har dock legat nere sedan 1999. Skandal, eller hur! Å andra sidan kan hela min tillvaro kännas som ett maratonpass vissa dagar…

När vi väl traskat hem från Fyrishov var vi rätt möra allihop. Jag var ute ett tag på gården med barnen och gjorde sen en väldigt enkel middag bestående av gröt, smörgåsar och frukt. Av någon anledning började vi diskutera Linné. Tror att det var Mateo som började eftersom de pratade om Linné i förskolan förra veckan. Dock var det inte hans vetenskapliga gärning som dryftades vid middagsbordet, utan bara hans frisyr:

Jag: Visst var det en rätt häftig peruk han hade?
Lisa: Vad är en peruk?
Jag: Alltså, låtsashår som man har ovanpå sitt vanliga hår.
Samuel: Men hade han inget hår under peruken?
Jag: Jo, men det var nog inte så fint. Säkert luktade det illa också.
Mateo: Det kan väl inte du veta. Det är inte schysst att säga så.
Jag: Nej, men jag tror i alla fall inte att det var så fräscht.
Maken: Måste vi prata om det nu när vi ska äta?

Annars är det just makens frisyr som är det stora dilemmat här hemma. ”Det är bara att tvinna lite.” menar alla dreads-förstå-sig-påare när vi noviser kämpar på med hans hårkrull. Jag kan ändå inte låta bli att sakna fjolårets frisyr á la Jackson Five. Fyra barn och två jobb var, det talar väl ändå för en lättskött frisyr??!!!

2 kommentarer:

Tonårsmorsa sa...

Grattis till bältet för killen!! Ja, dreads är ingen lätt sak, men både Binta och Jai hade ju när de var små och vi tvinnade... och tvinnade...haha... Underbara bilder i din blogg på familjen! Kram! (Jag tror inte heller han hade så fräscht hår, även om det inte är så schysst att säga det! ;-) )

Ewa Hampton Coleman sa...

Tack så mycket! Ja det är ju snyggt med dreads men nog är det tidskrävande! Vi har dock en outtalad överenskommelse här hemma, att medan jag fixar med makens hår så är det också jag som väljer tv-program. På så sätt kan jag se mina danska deckare och märkliga dokumentärer utan att någon sitter bredvid och muttrar.
Alltid något...