Mateo & Carl

Igår fick Mateo åka med förskolan till Linnémuseet. Eller "hälsa på hemma hos Carl" som Mateo uttryckte det. Han är nog den enda jag känner som är ”Carl” med den store vetenskapsmannen! Själv är jag verkligen glad att det finns så många engagerade lärare och museipersonal som månar om att barnen får ta till sig en levande historia!

Jag: Visst bodde han väl fint?
Mateo: Ja, men han var inte hemma.
Jag: Nej han är ju död. Kommer du ihåg att vi har pratat om det?
Mateo: Ja just ja. Men kunde han se från himlen att vi var inne i hans hus då?
Jag: Jag vet faktiskt inte. Skötte ni er fint då?
Mateo: Ja det gjorde vi.
Jag: Ja då så.

Det verkar som om barnen verkligen uppskattat museibesöket. Mest fascinerande var nog apkojorna där Linnés apor brukade husera. Han hade ett tiotal apor, men de mest kända är kanske Diana och Grimm. Diana var en sällskaplig och trevlig apa, åtminstone mot de manliga besökarna. Kvinnorna var inte lika populära utan kunde få sig ett apbett i värsta fall. Diana var förskräckligt frusen (inte så konstigt kanske) och på vintrarna fick hon sova i Orangeriet. Apan Grimm fick Linné i present av drottning Lovisa Ulrika 1767. Han var en rätt olydig apa och platsade därför inte bland kungligheter.

Linné hade också en hund som hette Pompe. Det var en trogen jycke som varje söndag följde med Linné från Hammarby till Danmarks kyrka. Till prästens stora förtret intog Pompe alltid sin plats bredvid Linné på bänken inne i kyrkan. De söndagar som Linné inte var hemma gick Pompe själv till kyrkan för att sova bort en timme… Visst kan man förstå att Carl von Linné väckte stor uppmärksamhet på 1700-talet!

Foto på Linnéstatyn: Kalbar / Uppsala Tourism