Shopping & Sommarläger

Vet ni vad de flesta utschasade småbarnsmammor drömmer om? Nehej. Då kan jag berätta det för er. Det finns nämligen inget som är så åtråvärt som att få åka till IKEA alldeles själv! Alltså utan övriga familjemedlemmar som bara suckar, vill gå på toa, blir törstiga, osv. Igår blev drömmen sann när jag hämtades upp med bil av min likasinnade vän och kollega A på förmiddagen. Med BIL, märk väl! Bara det att slippa trassla med cykel eller buss för att ta sig dit var ju underbart!

Vi hann också med att ta en sväng förbi JYSK där jag köpte ett partytält till makens catering, och sen fortsatte vi till Fyrislunds Trädgård. Jag hade faktiskt aldrig varit där förut, men jag kan verkligen rekommendera ett besök! De hade bl.a. gjort i ordning flera ”lekplatser” för barn, perfekt för den som vill handla i lugn och ro. Till slut bestämde jag mig för ett par rosenbuskar att pigga upp uteplatsen med.

På eftermiddagen var Samuel och Mateo på bio med några av bästisarna och deras mammor. De såg ”Kung Fu Panda” och var uppenbart nöjda med filmen. Snabbt övade de in favoritscener och repliker som de demonstrerade ute på gården.

Idag var det dags för Samuel att åka på Sommarläger på Alnäs friluftsgård som ligger vid Ekoln. Lägret håller på hela veckan och de kommer att leka, bada och vara med om äventyr. En stor fördel för oss som inte har bil är att barnen hämtas och lämnas med speciella bussar. Är det inte fantastiskt så säg! En buss utgår från Gamla Uppsala, den andra från Stenhagen.

När Samuel kom hem på eftermiddagen var han och grannkillarna glada och uppspelta.

Jag: Vad var roligast då?
Samuel: Att åka bussen dit! Och att åka bussen hem. Och att vara på lägret förstås!
Jag: Vad gjorde ni då?
Samuel (otåligt): En massa saker. Plus att vi åt pannkakor och glass! Och just ja, sen räddade jag livet på min bästis!
Bästisen B står bredvid och verkar ovanligt cool med tanke på att han nyss skulle ha svävat i livsfara.
Jag: Ojdå, han ramlade väl inte i vattnet eller nåt?
Samuel: Nej, men när vi skulle hem så tänkte han kliva på bussen till Stenhagen istället för våran buss. Och alltså, jag bara kastade mig fram och räddade honom!

Ja, inte vet jag om det var en hjältemodig insats (och knappast livräddande), men jag är ju en stolt mor i alla fall!