Mordgåta i Uppsala

Under hela julhelgen sträckläste jag en väldigt bra bok. I den mån man nu kan sträckläsa när man har fyra livliga barn omkring sig det vill säga… Hur som helst, boken i fråga heter ”I skuggan av ett brott” och är skriven av Helena Henschen. Den kom ut för några år sen och finns nu i pocket. Romanen handlar om de von Sydowska morden som ägde rum 1932, först i Stockholm och sedan på dåvarande restaurang Gillet i Uppsala.

Författaren är själv släkt med dramats huvudpersoner, och i den här romanen skildrar hon familjens liv innan morden ägde rum. Än idag är det en gåta varför Fredrik von Sydow först mördade sin far och två tjänstekvinnor, och därefter sköt sin fru och sig själv. I Helena Henschens bok skildras inte bara personerna i familjen, man får också en inblick i hur Sverige såg ut i början av 1900-talet.

Det finns ännu en bok som behandlar morden, den heter just ”Von Sydowmordens gåta” och är skriven av Anders Frigell som är affärsjurist i Uppsala. Jag kan rekommendera bägge böckerna, de är väldigt välskrivna och man märker att båda författarna har lagt ner mycket tid på efterforskning.

Har du något boktips inför det nya året? Skriv gärna in och tipsa!

Tomtar och Tre vise män

Hur har ni haft det med allt julfirande? Vi firade själva julafton hos min syster med familj i Storvreta. En massa god mat blev det, och barnen tyckte som alltid att det var roligt att träffa storkusinerna. Min syster ställde upp som tomte, och Mateo blev riktigt skrajsen, trots att både han och Samuel genomskådat tomteriet för länge sedan. För Amanda var tomten inte skrämmande på något sätt. Hon tog sig gladeligen an både egna och andras paket, och rödrosig for hon omkring hela julaftonen.

Genom åren har vi firat ganska många jular i Mexico hos makens släkt. Där går man nästan alltid på midnattsmässa, och först därefter blir det julmat. För barnen återstår sen en riktig höjdpunkt i slutet av jullovet, nämligen trettondagsafton. Det är ju då de tre vise männen kommer med en massa presenter.

Vi har valt att fira det här i Sverige också, så barnen har redan börjat längta efter att ”los reyes magos” (som de tre vise männen heter på spanska) ska komma på besök. Igår var de med maken på Gränby Centrum för att få inspiration till önskelistorna. Så nu återstår bara en lång, lång väntan! Om ni tittar upp mot himlen en stjärnklar natt kan ni förresten se de tre vise männen. Det är de som syns som stjärnor i Orions bälte!

Sol, bad och tapas

Mina återkommande bloggläsare har säkert märkt att jag inte har skrivit några inlägg de senaste dagarna. Ni kanske tror att jag har hetsat runt och julstökat, handlat julklappar, lagat mat osv. I själva verket flög jag och familjen till Kanarieöarna en vecka före jul. Efter en minst sagt intensiv höst kändes det som att vi gjort oss förtjänta av sol, bad och avkoppling!

Vi passade på att åka runt en hel del bland olika byar på Teneriffa. Naturligtvis åt vi en massa god mat hela veckan. En hel del tapas blev det, t.ex. papas arrugadas, oliver, paprika, chorizo, friterad aubergine, och mojo rojo. De första dagarna var det rätt kyligt, men vi badade ändå hela tiden. Killarna tyckte att det var roligt att få prata spanska med alla, och Amanda var alldeles till sig över omgivningens uppmärksamhet.

Lisa var till en början lite mer svårflirtad. Hon flöt omkring i hotellpoolen på en liten gummibåt sjungandes svenska skillingtryck och lät sig inte imponeras i första taget. Hon var också den enda i familjen som saknade sina överdragsbyxor och vantar… I slutet av veckan förstod även Lisa charmen med Teneriffa och dess invånare. Vi hade turen att lära känna många trevliga personer, och det var roligt att se en massa nya platser!

Resten av jullovet kommer dock att tillbringas i Uppsala. Hela familjen är laddad för att ha det riktigt avkopplande på hemmaplan. En hel del utflykter och upptåg lär det nog bli ändå om jag känner oss rätt…

Passar nu på att önska er alla en god fortsättning på julhelgen!

Årets julklapp, en upplevelse!

Hur går det med julklapparna? I turistbyrån har jag den senaste tiden kunnat följa jakten på den perfekta julklappen på nära håll. Många som ska skicka paket utomlands vill hitta något typiskt svenskt. Andra ska hälsa på svenskar som bor i andra länder och då vill man förstås ha med sig någon efterlängtad sak. Kanske en barnbok, en almanacka, några pepparkaksmått eller en mjukisälg?

Att köpa julklappar och presenter är inte alltid lätt. Men det känns som ett tecken i tiden att ”årets julklapp” är en upplevelse. Nog är det väl mer troligt att man minns och värdesätter en unik upplevelse efter några år än om man fått en bakmaskin (1988), eller en wok (1990)?

På Uppsala Tourisms webbplats finns en rubrik som lyder ”Äventyr och lek”. Där hittar man ett brett utbud av upplevelser. Turridning, fyrhjulingssafari, glasblåseri eller danskurser, det är bara att välja och vraka! Ett besök på restaurang eller övernattning i trevlig miljö är andra upplevelser som man gärna ger den man tycker om.

Här är min önskelista om någon (t.ex. maken) vill ge mig en upplevelse i julklapp:

1. Ett restaurangbesök i lugn miljö
2. En hotellweekend på tu man hand
3. Musikupplevelser

Vad önskar ni er för upplevelser i julklapp?

Livets steg

Just nu pågår en väldigt fin utställning på Upplandsmuseet. Den heter ”Livets steg” och visar Uppsalafotografen Anders Rymans bilder. Under sju års tid har han rest omkring för att dokumentera hur man uppmärksammar människans livscykel i olika kulturer runt om i världen.

I utställningen får betraktaren möta människor från olika religioner och kulturer, men det man har gemensamt är behovet att markera de tillfällen då någon lämnar en livsfas för att träda in i en ny. Från födelse till död har Anders Ryman tagit del av en mängd ceremonier, och bilderna visar att han verkligen har fått komma nära dem han porträtterar. Utställningen kompletteras av sex stora utomhusbilder i Rosénparken utanför Upplandsmuseet.

I vår familj brukar vi blanda svenskt och mexikanskt när det gäller olika ceremonier. Vi valde att gifta oss i Mexico, där vi hade en hejdundrande fest mitt i en skog med 200 inbjudna. Barnen är alla födda här i Sverige, men Mateo och Lisa döptes i Mexico. Där är traditionen med gudföräldrar väldigt viktig, och betonas för det mesta lite mer än i Sverige. Även när det gäller döden skiljer sig de båda länderna åt en hel del. Några kanske minns att jag skrev om Día de Muertos tidigare i höstas?

Av alla viktiga steg i livet är väl barnens födelse något alldeles extra. Har ni förresten tänkt på hur gamla nyfödda barn ser ut ibland? Det är som om de sitter inne med en uråldrig hemlighet eller visdom…

Utställningen ”Livets steg” pågår fram till den 19 april, passa på att se den! För mer information om Anders Rymans projekt, tryck HÄR!

Barnkammardrömmar

Ni kanske kommer ihåg att jag var med på en guidad tur på Walmstedtska gården för ett par veckor sen? Det var väldigt kul att höra hur det hade gått till på gården under slutet av 1800-talet. Dessutom var det fascinerande att se själva interiörerna. Eller vad sägs om de här bilderna från barnkammaren? Jag blev i alla fall väldigt inspirerad.

Funderar t.o.m. på att göra om Lisas och Amandas rum i samma stil. Antika sängar hittar man kanske inte så lätt, men växasängen ”Minnen” från Ikea får väl duga bra. Just nu sover Amanda fortfarande i en spjälsäng och Lisa i en våningssäng. Men Amanda har visat sig vara en liten klätterapa. Hon ska uppåt helt enkelt. Beslutsamt drar hon stolar fram till sitt mål. Oftast vill hon upp på köksbordet eller fönsterbrädan, men nu har hon även börjat spana in våningssängen…

Igår anförtrodde jag Lisa mina planer, och hon är med på noterna. Bort med den livsfarliga våningssängen och in med två nya småsängar. Kanske får det bli ett projekt till senare i vinter. Ett dockskåp som det i barnkammaren får vi nog fortsätta att drömma om!

Walmstedtska gården har pedagogiska program för skolor och visningar för bokade grupper. Väl värt ett besök!

Skridskodags!

Häromdagen var killarna med skolan och åkte skridskor i Gränby ishall. Samuel har åkt skridskor flera vintrar, men för Mateo var det första gången. Båda kom hem väldigt nöjda med dagens bedrifter, så jag antar att de inte ramlade alltför mycket…

Själv är jag tyvärr urusel på att åka skridskor. Minns fortfarande hur kallt det var när vi skulle åka i mellanstadiet, och man nästan förfrös tårna i de trånga tjejskridskorna. På tal om det, visst var väl vintrarna kallare förr, eller är det bara jag som inbillar mig? Hur som helst, jag inte bara frös, dessutom var jag tämligen usel på att åka. En hel del smärtsamma fall blev den logiska följden av detta.

Maken som växt upp i det soliga Mexico hade inte provat på skridskoåkning förrän han kom till Sverige. Ett år jobbade han som fritidsledare, och då blev det åka av även för honom. Eftersom han lyckades stå upprätt och inte dråsa i backen bestämde han sig för att skridskokarriären skulle avslutas med denna bedrift, så länge han hade värdigheten i behåll.

Nu närmar sig jullovet, och då ska Samuel och Mateo få åka på den nya isbanan på Vaksala torg. För även om vi föräldrar är rätt odugliga skridskoåkare känns det roligt att barnen får upp intresset. Vi får kanske nöja oss med att heja på och bjuda på lite varm choklad emellanåt!

Lucia, legend och lussekatter

Har ni haft något luciafirande i dagarna? Den gångna veckan har vi fått många frågor om Lucia i turistbyrån. Främst är det de utländska turisterna som har hört talas om vår exotiska tradition, och självklart vill de uppleva firandet på plats.

Här hemma är det främst Lisa som har lussat. Först en gång på förskolan där de stora barnen lussade för de små. Sen på kvällen var det luciatåg i kyrkan för föräldrar och syskon. Lisa älskar verkligen att vara Lucia, hon hade laddat i flera dagar och var mycket belåten när det äntligen var dags!

Igår kväll pratade vi lite om vem Lucia egentligen var och då började givetvis Samuel berätta den våldsamma legenden. Lisa blev mycket bekymrad och undrade hur vi skulle kunna rädda Lucia… Killarna fick sen syn på några bilder där Lucia avbildas bärandes en fullastad bricka med kaffe och lussekatter. ”Ja, egentligen är det ju barnen som ska sjunga för föräldrarna på luciamorgonen, och bjuda på frukost”, sa jag i förbifarten.


I morse vaknade jag och maken av att det slamrade i köket. Vi hörde hur Samuel viskade instruktioner till de andra: ”Mateo, ta pepparkakorna, och du Lisa, säg till Amanda att jag kommer snart”… Amanda som helst befinner sig i händelsernas centrum var uppenbart förorättad över att behöva stanna kvar i spjälsängen…

Efter en stund kom två nyvakna stjärngossar intassandes i rummet, sjungandes ”En sockerbagare”. Amanda som äntligen fick delta blev mycket belåten över att få äta frukost i sängen. En hel del pepparkakssmulor blev det…

För den som inte hunnit med att fira Lucia idag finns möjlighet att göra det under söndagen. Advents- och julmusik med luciatåg i Uppsala domkyrka är ett stämningsfullt alternativ eller varför inte Julmarknaden i Håga By där det blir både jultomte, luciatåg och eldshow!

Klona mig, tack!

December har hittills varit en ganska intensiv månad för familjen. Maken har utöver sitt vanliga jobb som kock dessutom ordnat svensk-mexikanska julbord för sammanlagt 250 personer med sin cateringfirma. Själv har jag jobbat som vanligt på turistbyrån, men också arbetat en hel del med ett nyhetsbrev. Två översättningar har det också blivit den gångna veckan, så vi har inte haft några sysselsättningsproblem minsann…

Utöver detta tillkom också:

Julavslutning på Capoeiran.
Julavslutning på Scouterna.
Mysigt Adventsfika.
Julpyssel på förskolan.
Tre utvecklingssamtal.
Ett otroligt gott julbord på Skarholmen
Nobelmiddag (Nej, tyvärr, jag och maken var inte bjudna i år heller, men Samuel och Mateo hade en högtidlig Nobelmiddag på sin skola!)
Luciafirande

Ibland skulle man nästan vilja klona sig själv! ”Ja, det måste bli mycket med så många barn”, sa en kompis igår. ”För man kan ju t.ex. inte gå på tre utvecklingssamtal och strunta i det fjärde. ”Nej, det kan man egentligen inte”, svarade jag då. Men genast var jag tvungen att bekänna. Tidigare samma dag hade jag precis tackat nej till ett utvecklingssamtal för Amanda… Nu kan jag i och för sig lugna mitt samvete med att Amanda verkar vara en mycket förnöjd liten människa som utvecklas precis som hon ska!

Tomtar på loftet

Tidigare här på bloggen har jag berättat om våra nattningsrutiner. Ni kanske kommer ihåg att Lisa hade en period när hon absolut skulle sova med sin dockservis? Eller att Amanda bara somnar gott när hon får lyssna till Pink Floyd? Lisa har nu bytt ut servisen mot en dockvagn. Så fort hon har lagt sig vill hon hålla i handtaget på vagnen som står bredvid sängen…

Att somna till föräldrarnas favoritmusik istället för till de traditionella vaggvisorna är tydligen ganska vanligt. Men om nu Lisa och Amanda är relativt snabbnattade så tar det desto längre tid för killarna att komma till ro. Trots att de har en våningssäng så envisas de båda med att ligga i översängen. ”Så att Mateo kan värma mina fötter”, säger Samuel. ”Så att jag inte drömmer dumma drömmar”, säger Mateo.

Hur som helst, vissa kvällar kan det ta en evinnerlig tid för dem att somna. De ligger och fnittrar, småtjafsar och berättar hemlisar. Igår hörde jag hur de slamrade omkring med utklädningslådan fastän de redan borde ha somnat för länge sen. När jag själv skulle gå och lägga mig ett par timmar senare gick jag som vanligt in i deras rum för att ta på dem täcket ordentligt. Då möttes jag av två sovande tomtar! Bägge två hade tomteluvor, och Mateo hade dessutom hela dräkten på sig…

En annan som har tomtar på loftet är Leffe i Gårdsjö. Ni kanske minns att han har en älgpark? Dessutom så har han ett tomtemuseum på loftet ovanför gårdens café! För den som vill se hur tomtetillverkning går till kan jag också rekommendera ett besök på Söderhällgården. Förutom tomteverkstad finns där också ett folklivsmuseum som är väldigt intressant.

Hur är det med er, har ni några tomtar på loftet?

Smaken är som baken

Häromdagen när hela familjen åkte ner med bussen på stan klev vi av vid tvåans hållplats utanför Smålands Nation. Medan jag mixtrade av Amandas barnvagn från bussen hörde jag Samuels och Mateos upprörda skrik:

Samuel: Kolla, de är nakna!
Mateo: Fy vad äckligt!
Samuel: Titta mamma, en naken tjej och en kille också!
Mateo: Samuel, det där är din nakenrumpa!
Samuel: Nehej, det är din!

Jag tittade mig aningen förvirrat omkring och upptäckte då skulpturen som väckt så starka känslor hos killarna. Själv tycker jag att ”Folkvisan” av Axel Wallenberg är en väldigt vacker skulptur, men Samuel och Mateo sprang fnittrande därifrån… Smaken är ju som baken, helt klart!

Samtidigt är det väl just det som är meningen med konst, att den ska väcka känslor och reaktioner hos betraktaren. Själv är jag särskilt förtjust i offentlig utsmyckning som kan användas på olika sätt. Ta t.ex. Kajsa Mattas skulptur ”Jona” som ligger utsträckt längs med Fyrisån, den är inte bara vacker, utan praktisk också. Här finns ett fint bildspel som visar hur JONA tar emot sina besökare!

För den som är intresserad av offentliga skulpturer och byggnader i Uppsala kan jag tipsa om Kulturlurturen. Ett roligt sätt att lära sig mer om staden! På webbplatsen artinuppsala finns också en hel del information om offentlig konst i Uppsala.

Har du någon favoritstaty eller skulptur i stan?

Julkalenderpremiär

På måndagen var det så dags för att öppna adventskalendrarna. Barnen har fått ett par kalendrar var av morföräldrarna, så det blir en hel ceremoni på morgonen. Det har visat sig vara en ganska bra muta, eftersom vi har sagt att de måste äta frukost och klä på sig helt innan de får öppna dagens lucka.

Chokladkalendrarna är förstås alltid populära. I år verkar det som att barnen har accepterat att det är en chokladbit per dag som gäller. I fjol var det inte riktigt så för Lisas del. En dag i början av december märkte jag att Lisa var ovanligt tyst. När jag tittade till henne upptäckte jag att hon öppnat alla luckor, och varenda chokladbit var uppäten… Som chokladälskare förstår jag att hon föll för frestelsen!

Den här veckan har vi ännu inte hunnit titta på julkalendern på tv. Barnen har aldrig varit några stora Bolibompatittare, så vi glömmer lätt bort att slå på tv:n den tiden. Men i morgon ska vi göra ett nytt försök. De allra flesta har nog någon favorit bland alla de julkalendrar som visats på tv genom åren. Själv är jag förstås svag för Pelle Svanslöskalendern. För ett litet smakprov ur den kan du titta HÄR!

Visste ni förresten att scenografin i Pelle Svanslös Hus är gjord av samma team som stod bakom Pelles julkalender? I huset finns också en utställning om arbetet bakom kalendern. Ta med barnen dit på ett besök så att de själva får bli katter för en dag! Pelle Svanslös Hus har också speciella program för skolor och förskolor som vill besöka uppsalakatternas värld, bl.a. ett antimobbingprogram.

De reguljära Pellepromenderna går ju på sommartid, men grupper kan boka promenader året runt! Då vandrar man i Pelles fotspår runt Åsgränd och Öfre Slottsgatan.

Vilken är din favorit bland julkalendrarna?