Vintervitt

Är det bara jag som tycker att den här vintern börjar kännas oändligt lång? För min del kan det gärna få vända och bli lite varmare och vårigare. Men för barnens skull är jag glad att det nu finns rejält med snö så att de kan bygga igloos, göra snöänglar och åka pulka.

En annan grupp som uppskattar vinterlandskapet är de utländska turisterna som kommer till stan. Vissa har knappt sett snö tidigare och tycker att det hela är väldigt exotiskt. Några av dem åker iväg till Fjällnora och provar på att åka långfärdsskridskor, andra vill testa slalom i Sunnerstabacken eller bara ströva runt i Hammarskog. Men tydligt är att kombinationen snö och naturupplevelse står högt i kurs. På turistinformationen brukar vi också tipsa om isvaken för vinterbad i Fjällnora, men jag är osäker på hur många som har vågat prova på det…

Här hemma är vi ett tudelat läger, för och emot vintern. Killarna och Amanda är riktiga snöentusiaster som kan vara ute hur länge som helst. Lisa brukar haka på ett tag, men snart vill hon in i värmen, och emellanåt funderar hon på hur länge det kommer att ta innan hon likt Tummelisa ska kunna sova i en säng av gräs och dricka morgondagg till frukost…

Maken är inte heller någon vinterfantast, tvärtom. Det är inte med någon glad min han cyklar iväg på morgnarna. Ju lägre temperaturer desto bistrare ser han ut när han ger sig iväg. Igår tyckte jag att jag var omtänksam eftersom jag inhandlade en låsspray till hans ständigt frusna cykellås. ”Vill du göra mig ännu gladare så kan du köpa mig en flygbiljett till Bahamas” blev den surmulne makens reaktion…